Påskkärringar

I morse när jag satt och pratade med mamma i telefonen så ringde det på dörren. Jag öppnade och fann två små påskkärringar utanför...eller en påskkärring och en påskgubbe. Lilla killen räckte mig ett Glad Påskkort och sedan säger han... Och så måste vi ha godis också...samtidigt som han tittar sött mot mig. Jag kännde mig i detta ögonblick som Rachel i Vänner, när de har Halloween. Jag kunde inte motstå dem så jag tog fram R's blivand påskägg och gav dem lite godis.

För bara en liten stund sedan så hade jag precis duschat klart och stod och torkade mig i badrummet då det plingar på dörren igen. Jag tänkte att inte öppnar jag naken så jag ignorerade det och tänkte att de går väl sin väg när jag inte öppnar. Men så var icke fallet och efter många plingningar senare och en panik hämtning av morgonrocken öppnade jag dörren. Och vem står inte där utom den lilla rara killen igen med hans syster, fast denna gången hade hatten åkt av och sminket satt inte riktigt där det satt från början.
Hej! sa jag till dem.
Hej! sa den lilla killen...vi behöver mera godis.
Jasså, sa jag.
Ja, säger killen, för vi har tömt det andra i en påse hemma.
Haha...de är för söta!
Det fick i allafall lite mera godis och jag fick ytterligare ett påskkort, sedan gick de nöjt iväg.
Nu sitter jag dock och funderar på hur jag ska göra med R's påskägg...det blev ju liksom nästan tomt...